fakta

Seafarm

Projektet Seafarm har fem fokusområden:

-Etablera odling av makroalger.
-Inventera tekniker för lagring och konservering.
-Undersöka vad algbiomassan innehåller. Ta fram polysockerarter för tillverkning av plast. Rena och fermentera sockerarter för tillverkning av bioetanol.
-Optimera metoder för användning till biogasproduktion.
-Beräkna hållbarhet, kostnad och nytta. Utveckla en hållbarhetsanalys.

-Universiteten som ingår i projektet är KTH, Chalmers, Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet.
Huvudfinansiering kommer från Formas.

– Det är nu det är läge att bli havsbonde. Många vill bli det också. Det kommer snart att vara en miljardindustri.
Marinbiologen och KTH-prefekt Fredrik Gröndahl sträcker fram en låda tång-knäcke.
– Smaka, säger han. Jättegoda. De är gjorda på våra alger.

Vi befinner oss i lunchmatsalen i undervisningshuset på KTH Campus. Fotografen flyttar runt påsarna med torkad blås-alg, sockertång och fingertång på bordet. Där trängs de med tång-knäcke, tång-öl och några småflaskor tång-akvavit. Det här är ett matreportage om framtidens mat.

Forskningssatsningen Seafarm, som leds från KTH av Fredrik Gröndahl, har haft fem år på sig att utveckla metoder att odla makroalger i industriell skala. Nu är man där.
– Ingen i Sverige har gjort det tidigare. De gör det i Kina och Japan, men vi har utvecklat vår egen teknik.

Det handlar om alger som annars växer naturligt på de branta havskanterna utmed västkusten, framförallt sockertången.


Precis som andra makroalger innehåller den gröna, lite buckliga sockertången mängder av nyttigheter: viktiga proteiner, mineraler, vitaminer, Omega-3 fetter, korta och långa kolhydrater.
– De är väldigt nära en fullvärdig kost, säger Fredrik Gröndahl.

Asiaterna har använt sockertången i många generationer. Den ger smaken i misosoppan och dess aminosyror och lipider är bärare av den svårfångade grundsmaken umami. Den som gör att annan mat smakar bättre.

Alger behöver inte gödslas och inte vattnas. Det solljus de får på våra breddgrader är fullt tillräckligt för att de ska växa på egen hand som hängande skogar under vattenytan.
Samtidigt renar de havet från kväve och fosfor.

fakta fredrik gröndahl

Titel: Marinbiolog och oceanograf. Docent i industriell ekologi
Ålder: 58.
Aktuell som: Projektledare för Seafarm, där han arbetar med att beräkna hållbarhet, kostnad och nytta med algodling.

Just den sistnämnda egenskapen har ekonomerna i Seafarm räknat på.
Att rena ett kilo kväve med alger kostar 100 kronor. Att göra samma sak i ett reningsverk kostar tio gånger så mycket.

– Det är en effektiv ekosystemtjänst vi har, säger Fredrik Gröndahl och knaprar lite mer sockertång.

Algchips är en produkt som står inför lansering. Om några veckor är det dags för nästa skörd.
Merparten går direkt till livsmedelsindustrin. Den sockertång som används till livsmedel har ett pris på mellan 1 500 och 2 000 kronor kilot, berättar Fredrik Gröndahl.

Men alger är mer än mat. Målet med Seafarm är att havet, liksom skogen, ska bli en hörnsten i den biobaserade ekonomin.

Att alger ska bli den nya oljan som det går att göra bränsle, tillverkningsmaterial, plast, gummi, textila material av – ja, allt som olja kan användas till.

– Vi har tagit ett helhetsgrepp där livsmedelsproduktion bara är en del.
Bioraffinaderier drivs nu på labbnivå på KTH och vid Chalmers, och i framtiden vill man starta ett i Lysekil.

LÄS MER om spännande algprojekt på KTH Vattencentrum

Där har man kommit en bra bit på väg att göra plast av alger. För att få fram plast letar man efter riktig stora molekyler, framförallt kolhydrater, som sedan byggs om på kemiteknisk väg.

Fredrik Gröndahl kan egentligen bara se fördelar med utvecklingen.
Det finns gott om plats i havet.
Eftersom algerna odlas förstörs inga befintliga biosystem.

Odlingarna drar till sig fisk och växter så att de ökar den biologiska mångfalden. Och att en algodling suger åt sig närsalter som kväve och fosfor har vi redan lärt oss.

Bara en enda nackdel: algodlingar syns. Står man med kikare på land ser man dem.
– Vi kallar det en kulturell påverkan. Men ta en tur i Skåne, då ser man att ”allt” är uppodlat.

Kanske är det i själva verket alger som har gjort människan till människa, funderar Fredrik Gröndahl.
– Vi har kanske alger i vårt genom, säger han.
Fredrik Gröndal refererar till forskning som han själv ”peer-reviewat” och som lagt ut de spåren.

När våra förfäder vandrade längs de ostafrikanska strandkanterna och åt den proteinrika kosten som fick våra hjärnor att växa till sig, så var det inte sprattlande fisk utan snarare sådant som låg stilla längs vattenbrynet – musslor och kanske alger.

Forskare har undersökt fettinnehållet i våra hjärnor och bakteriefloran i våra tarmar och jämfört med algers sammansättning.
– Det stämmer förvånansvärt väl med hur makroalger är uppbyggda.

tonvis med tång

Nästa skörd i Kosterhavets nationalpark under våren 2018 beräknas ge 50 ton sockertång.

Det har inte varit helt lätt att få ordning på odlingen.
Tekniken går ut på att driva upp de unga algerna, sporofyter, i laboratorier – sporofyt-fabriker, som Fredrik Gröndahl kallar dem.

Där får algerna växa sig tillräckligt stora. Därefter fäster man de pyttesmå algplantorna på rep, och sänker ner repen i havet där de får växa till sig.
– Vi vill inte låta de växa längre än nödvändigt i labbet för det kostar pengar, säger Fredrik Gröndahl.

Det svåraste har varit att få repen att bli väl insådda, berättar han. Att algerna verkligen får fäste. Och i början blev skördarna inte så imponerande.

– Vi lärde oss också att det måste vara rent vatten, inte bara djupvatten.

Att odlingarna nu ligger i det nationalparks-klassade Kosterhavet har bidragit till att sockertången därifrån blivit Krav-märkt.

När ska de skördas? Det beror på. Algerna ändrar protein- och fettsammansättning vartefter de växer.
Men en tumregel tycks vara ett år efter att de förts ut i havet. Då har det vuxit fram en hängande, upp-och-ner-vänd skog under vattnet.

I framtiden kommer de flesta alg-odlingar att ligga en bit utanför kusten. Detta bland annat för att de inte ska störa naturupplevelsen från land.

Där ute kan stormar riva i dem och odlingarna kan skadas. Tillsammans med forskningscentret SMaRC  på KTH har Fredrik Gröndahl utvecklat en mini-ubåt som kan skickas ner och hålla koll på odlingarna.

– Undervattensdrönaren ska ligga och inspektera odlingarna, så man slipper använda sig av dykare och båtar i onödan, säger Fredrik Gröndahl

Ubåten finns redan, och det pågår teknikutveckling där det läggs till sensorer och kameror. Ubåten är det meningen att havsbonden ska kunna köpa, och även här har forskarna tänkt på prislappen.

 

Medan det går att få samhällsstöd för att anlägga en våtmark som suger upp närsalter, får en algodlare inte en krona, fast en algodling är många gånger effektivare som kvävefångare.

fredrik gröndahl

– Hundra tusen kronor ungefär kommer den att kosta. Det är ingen oöverkomlig investering, säger Fredrik Gröndahl.

Men det finns problem.
Makroalger förändras snabbt efter skörd. Forskarna funderar fortfarande på vilket som är det bästa sättet att ta tillvara algerna; torka dem, frysa dem eller ensilera dem.
Alla tre har för- och nackdelar, och prislappen är en ständig faktor att ta hänsyn till.

Och så finns det problem som är rent lagtekniska. När miljöbalken skrevs var det ingen som tänkte på alger. Musslor, jodå, men alger nämns inte där.

Det gör att myndigheterna inte tidigare har fått upp frågan på sin radar och det tar tid och är onödigt krångligt att få tillstånd för algodling, menar Fredrik Gröndahl.

Och medan det går att få samhällsstöd för att anlägga en våtmark som suger upp närsalter, får en algodlare inte en krona, fast en algodling är många gånger effektivare som kvävefångare.

Men det håller på att hända saker. I EU:s kommande stora forskningsagenda fokuseras det på havet.

När Fredrik Gröndahl nyligen besökte Bryssel och träffade representanter för EU-kommissionen så var det bara en sak de ville prata om:

– Alla ville prata alger. Man ser algodling som nyckeln till att lösa en mängd viktiga problem EU står inför, säger Fredrik Gröndahl.