I dag är det inget uppseendeväckande att byta ut en höftled mot en konstgjord, och det betraktas bland många som självklart att den som drabbats av grå starr får en ny konstgjord lins.

Men att behandla exempelvis brännskador eller att transplantera hud eller inre organ är komplicerat, dyrt och innebär ofta svåra biverkningar.

Som alternativ till den befintliga medicintekniken tar KTH-forskare fram biomaterial som kan ersätta mycket av det som idag kräver artificiella material.

Tissue Engineering är samlingsbenämningen på forskningsområdet, som går ut på att utveckla framtidens polymera biomaterial, material som ger möjlighet att framställa mänsklig vävnad i och utanför kroppen. Inte minst för äldre människor, vars egen läkprocess är långsammare, kan metoden få stor betydelse.

– Om man jämför med traditionell teknik så går den ut på att man i kroppen ersätter en del som inte fungerar med en motsvarande del av plast, keramer och/eller metall, medan Tissue Engineering går ut på att med polymera biomaterial hjälpa kroppen att läka genom att bygga nya verkliga celler. Friska nya celler får bygga upp det som skadats eller saknas, säger lektor Ulrica Edlund.

Inte minst för äldre människor, vars egen läkprocess är långsammare, kan metoden få stor betydelse.

Tillsammans med två andra seniora kolleger, professor Minna Hakkarainen och lektor Anna Finne Wistrand, driver hon verksamheten inom gruppen Polymerteknologi vid institutionen för fiber- och polymerteknologi vid KTH.

Det Ulrica Edlund och hennes kolleger arbetar med kan förenklat beskrivas som att de tar fram små ”byggnadsställningar” av polymerer inuti vilka celler kan bygga upp vävnad. Celltypen, och ibland även biomaterialets yta, påverkar sedan vilken vävnad som växer fram: hud eller ben eller i förlängningen olika organ.

Ulrica Edlund

Detta gäller framför allt vid användningen av stamceller, eftersom de är omogna celler som kan utvecklas till många olika vävnader. Men man kan också använda mogna celler från en patient eller en donator, beroende på vad i kroppen det är som ska byggas upp.

Ulrica Edlund visar upp små skumgummiliknande bitar, cirka en millimeter tjocka och tre millimeter i diameter, som kan användas när ett ben hos en människa är skadat.

– I en sådan placerar man celler som får bygga bo och börja trivas. När de blivit tillräckligt många kan hela biten opereras in i ett hålrum i skadat ben. Allt eftersom att cellerna byggs upp bryts biomaterialet ned och ersätts av friska celler. Till slut återstår ett ben läkt med nya friska celler, säger Ulrica Edlund.

Ännu är forskningen på experimentstadiet, men man har kommit långt på KTH. I framtiden hoppas Ulrica Edlund på ett genombrott på den biomedicinska marknaden.

– Det vore ju fantastiskt att alltid ha tillgång till nyframställbara biologiska reservdelar!