fakta

Det här är Zanzibar

- Zanzibar är en ö i Indiska oceanen utanför Tanzanias kust och en delstat inom Tanzania med öarna Pemba och Mafi.

- 1698 koloniserades ön av sultanatet Oman. Araberna anlade kryddplantager. Den arbetskraft som krävdes gjorde att Zanzibar blev en av Afrikas största slavmarknader. De flesta slavar kom från det afrikanska fastlandet.

- 1860 blev ön självständig från Oman. I slutet av 1800-talet erövrades den av Tyskland och var en del av Tyska Östafrika. 1890 tog britterna över.

- 1963 blev Zanzibar självständigt från Storbritannien. Ett år senare störtades Zanzibars sultan och ön förenades med Tanganyika på fastlandet och unionen Tanzania bildades.

- Zanzibar har genom historien varit en viktig handelsplats för kryddor, guld, elfenben och slavar. De som gjorde sig rika på handeln byggde vackra hus med korallfaser och snidade, tunga trädörrar som finns kvar i Stone Town, den världsarvsskyddade stenstaden.

- Fortfarande är kryddorna en viktig inkomstkälla. Fisket lockar entusiaster från hela världen och de långa vidsträckta, vita sandstränderna och det mintgröna havet har gjort ön till ett semesterparadis.

- Den totala folkmängden inklusive Pemba beräknas till knappt 1,3 miljoner invånare. 97 procent är muslimer. Ön är influerad av afrikansk bantukultur, araber, perser, européer och indier.

- Zanzibar har ett tropiskt klimat. Det finns två regnperioder, den långa mellan mars och maj och den korta mellan november och december.

– Nu är det bara att sätta spaden i jorden och börja bygga, säger Catharina Arehög.
Både hon och Elin Pramlid gick på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad vid KTH när de gjorde sitt examensarbete i Zanzibar förra våren med stöd från KTH Opportunities Fund.
I dag är de färdiga civilingenjörer med inriktning mot samhällsbyggnad.

Elin Pramlid och Catharina Arehög

Elin Pramlid arbetar på Sweco i Stockholm medan Catharina Arehög återvände till sin hemstad Ängelholm som byggnadsinspektör.

Det var där allt började, på stadsarkitektkontoret i Ängelholm.
– Jag sommarjobbade här sommaren 2014. Då skrev Helsingborgs Dagblad en artikel om mig där jag berättade om att jag drömde om att ge mig ut i världen och göra en insats.

Anna Weber och Nathalie Mair från Arkitekter utan gränser läste artikeln, tog kontakt med henne och frågade om hon ville bidra med sin ingenjörskunskap i ett projekt på Zanzibar – att bygga en ekologisk skolmatsal med självförsörjande system till 1000 barn vid SOS barnbyn där.
Det ville både hon och Elin Pramlid.

Arkitekterna tog fram designförslaget på utformningen av de fem matsalsbyggnaderna och Catharina Arehögs och Elin Pramlids examensarbete gick ut på att förbättra och förverkliga konstruktionen med lämpliga material. Efter månader av förberedelser kunde de åka till Zanzibar våren 2015.

I SOS barnbyn bor 78 barn i elva olika hus med varsin ställföreträdande mamma som tar hand om dem. Utöver det kommer det ytterligare 900 barn varje dag som går i skola i barnbyn.
– Skolan har gott rykte så många skickar sina barn dit för att de ska få en bra utbildning. De blir antingen skjutsade dit eller kommer med daladala, privata minibussar som utgör kollektivtrafiken i Zanzibar.

De föräldralösa barnen går hem till sina hus och äter lunch, men för de andra finns bara en matsal som rymmer cirka 50 personer och där det dessutom regnar in genom palmbladstaket. I dag sitter barnen mest utomhus och äter.

– Det finns fantastiska fruktträd i SOS barnbyn med mango, apelsiner, stjärnfrukt och lime där barnen kan plocka färsk frukt. Annars äter de mest soppor på cassava som fungerar ungefär som vår potatis eller tortillawraps med friterad cassava. Många köper läsk, chips, popcorn eller godis i en kiosk till lunch, berättar Catharina Arehög.

Tanken är att odla upp en del av en igenvuxen fotbollsplan på området och kunna erbjuda barnen exempelvis vattenmeloner, papaya och bananer och få fram olika sorters kryddor till matlagningen.
Zanzibar är känt för sina odlingar av bland annat spiskummin, muskot, gurkmeja, kryddnejlika, ingefära och peppar.
Det som blir över kan man sälja på den lokala marknaden i närheten.

– Vi besökte en jordbruksskola och den ansvariga där tyckte man skulle föda upp en del djur som kaniner, höns, kor och getter för att kunna använda gödseln till biogas men även servera barnen lokalproducerad mjölk, ägg och kött. Problemet är att någon person med kompetens inom jordbruk måste anställas då men getter kommer det i alla fall att finnas på skolan i mindre skala.

Getgödseln och matavfallet ska nämligen omvandlas till biogas som driver spisarna i ett självförsörjande system.
– Det är väldigt enkelt att ordna en kompost med ett speciellt rör där biogasen leds in till spisarna, förklarar Catharina Arehög.

 

Det är väldigt enkelt att ordna en kompost med ett speciellt rör där biogasen leds in till spisarna.

catharina arehög

Hon och Elin Pramlid har projekterat för fem nya byggnader i barnbyn. En stor matsal på 300 kvadratmeter som dessutom kan fungera som aula när det är prov.
Ytterligare en lika stor byggnad som rymmer både en matsal och ett kök för att tillaga maten. En 150 kvadratmeter stor byggnad för att ha ett hemkunskapskök och två mindre byggnader för toaletter och ett gethus.

På de största byggnaderna kommer det att finnas solceller på taket som ger el för att driva den övriga köksutrustningen.
Eftersom Zanzibar ligger 6 grader söder om ekvatorn måste solcellerna här vändas norrut. Dessutom har de gjort en konstruktion för taket som gör att det lutar inåt från långsidorna.

På så sätt samlas regnvattnet upp på taket och leds sedan ner genom ett rör i mitten av huset ner till vattenlagringstankar som ligger under jord.
– Vattnet som samlas där kommer att användas till disk, tvätt och dusch.
Zanzibar ligger på korallrev och det gör att dricksvattnet är relativt bra. Men för säkerhets skull tog Catharina Arehög och Elin Pramlid med sig KTH-uppfinningen Solvatten.

Förhoppningen är att den nya ekomatsalen snart ska börja byggas. Läget är akut, eftersom "matsalen" i dag bara rymmer 50 av 1 000 barn i barnbyn.

– Man fyller en speciell plastdunk med vatten, vecklar ut den och ställer den i solen ett par timmar. Eftersom UV-strålarna går igenom plasten dödas bakterierna i vattnet. Det fungerade jättebra, vi blev inte sjuka en enda gång. Tack vare sponsring från en bekant flög vi med elva Solvatten från Sverige och gav en till varje familj i barnbyn.

Under de två månaderna som Catharina Arehög och Elin Pramlid stannade på Zanzibar räknade de på vindstabiliteten och hållfastheten för taket, hur byggnaderna skulle förankras i marken för att klara häftiga regn och vindar, tog fram de tekniska lösningarna och tittade på vilka material som var mest lämpliga.

– Arkitekternas vision är att använda så mycket lokalproducerat material som möjligt. I närheten av barnbyn finns en tegelfabrik så tegel kommer att användas till pelare, innerväggar som delar av rummen och även till innertaket i matsalarna.

– Vi kommer också att ha lokala träslag som kokosnötsträ och casuarina till tak och fackverk. Men just där regnvattnet ska samlas upp på taket måste vi ha en plast med lång hållbarhet som klarar UV-strålningen utan att spricka och gå sönder.

Vissa yttre väggar kommer att bestå av pantflaskor som sätts ihop med cement. Det blir en snygg ”stjärnvägg” när ljuset strilar in genom de liggande flaskorna.
Från början beräknades bygget kosta tre miljoner kronor men tack vare ingenjörsstudenternas lösningar har kostnaderna närmare halverats.

Nu väntar de bara på att SOS barnbyn ska få fram pengar så att bygget kan börja.
– Vi var beredda att hjälpa till och samla in pengar, men SOS barnbyn ville ta fram finansiering på egen hand. Direkt vi får klartecken åker vi ner igen. Jag har sparat ihop en massa semesterdagar så att jag kan resa direkt det behövs. Det känns fantastiskt roligt att få vara med om det här projektet.

Läs mer

-Läs KTH Magazines tidigare publicerade artikel om Green Canteen.

-Vill du också bidra till KTH:s studentprojekt? Läs mer om KTH Opportunities Fund,
och om hur du kan hjälpa till genom direktdonation här.