PERSONLIGT

Denise Fuglesang

Ålder: 26 år.
Bäst med KTH: Kompisarna.
På fritiden: Laga mat, musik, träna.
På nattduksbordet: Röda rummet av August Strindberg.
Dröm: Resa jorden runt.

PERSONLIGT

Christer Fuglesang

Ålder: 58 år.
Bäst med KTH: Det sociala – i alla fall som student.
På fritiden: Reser gärna, sportar (alltför lite) och läser.
På nattduksbordet: Ensam på Mars av Andy Weir.
Dröm: Åka till månen.

Denise Fuglesang kommer först till mötet. Strax efteråt kommer Christer med mobilen i högsta hugg. De har båda fullspäckade scheman, men viker en stund för Mötet. 

Till vardags äter de lunch någon gång då och då och det har hänt att de suttit i samma nämnder när Denise var kårordförande. 

– Men då är det strikt professionellt som gäller så klart. Och inte skvallrar vi något om KTH direkt heller när vi ses på fritiden. 

Det tycks finnas en rejäl dos ömsesidig beundran och när de svarar väntar de in varandra. 

– Som förälder blir jag ju jättestolt när jag ser Denise och glad att hon valt ingenjörsbanan, konstaterar Christer, som gick ut teknisk fysik på KTH 1981. 

Forskarlivet låg inom räckhåll, men mera av en slump blev det astronautyrket i stället. År 2006 gjorde han sin första tur med rymdfärjan Discovery till rymdstationen ISS. Tre år senare åkte han igen och totalt har han varit 26 dygn i rymden och gjort fem rymdpromenader. Numera är han föreståndare för KTH:s rymdcenter och adjungerad professor i rymdfysik. 

– Att se pappa in action är för det mesta bara roligt, kontrar Denise, som i sommar tar sin examen efter att ha pluggat på kemiprogrammet på KTH. 

För Christers del var det en mattelärare som inspirerade och Denise hade ett antal familjemedlemmar att inspireras av eftersom även hennes mamma och storasyster gått på KTH. 

– Det var ju inte så att de absolut ville att jag skulle gå här, utan de pratade i största allmänhet om att ingenjörsutbildningen är mycket bred och att man kan bli nästan vad som helst efter att ha gått här, berättar Denise, som hade en examen i spanska i bagaget från tiden då familjen bodde i USA. 

Vad är viktiga egenskaper hos en student på KTH? 

– Grunden är ju att man tycker att teknik är kul och matten är A och O, säger Christer. 

– Att man är envis och social tror jag underlättar, lägger Denise till. 

De enas om att KTH oförskyllt har fått ett rykte om att bestå av många inåtvända och enkelspåriga nördar. 

– Men så är det ju absolut inte, bara för att man kanske är väldigt fokuserad vid ett ämne, säger Christer. 

Denise konstaterar att inget kan vara mer fel, men föreslår i sann vetenskaplig anda att de ska börja med att enas om en definition av själva ordet nörd. 

De verkar ha en ganska samstämmig bild av mycket på KTH. Men på söndagsmiddagen kan diskussionerna vara intensiva. Är ni lika? 

– Nja, det vet jag inte, men det är klart att helt osannolikt är det ju inte. 

Hur det varit att växa upp som dotter till en sådan superkändis som fick hela Sverige att hålla andan och tummarna år 2006 finns inte så mycket att säga om. Men att se sin pappa berätta om rymden på mjölkpaketet varje morgon måste väl ändå vara lite förunderligt? 

– För mig är ju pappa som vilken pappa som helst. Vid den första uppskjutningen bodde vi i USA och det var nog ganska skönt, för det var en väldig hype i Sverige då. 

Annars tycker Denise bara att det kan vara en fördel i kontakten med andra. Många frågar om hon är släkt med Christer och när det är utrett öppnar sig mötet för att prata om annat. 

Under åren mellan Christers examen och Denises har mycket hänt på KTH. Fler studenter, fler och bredare program, fler campus och ökad internationalisering för att nämna något. 

Men vad hoppas ni för KTH inom de kommande tio åren? 

– Ja, även om det borde vara en självklarhet och är lite uttjatat så hoppas jag att vi uppnått 50/50 mellan könen till dess, säger Denise. 

Christer håller med även om han inte tycker att man ska stirra sig blind på siffrorna – men åtminstone en tredjedel kvinnor på alla nivåer. Varför då? 

Man går ju miste om en enorm talangpool och det är en kvalitetfråga, anser Christer. Denise fyller i och menar att det borde vara en självklarhet eftersom en blandning ger vidare perspektiv vilket skapar en bredare samhällsutveckling. 

Vid den första uppskjutningen bodde vi i USA och det var nog ganska skönt, för det var en väldig hype i Sverige då. 

Denise Fuglesang

– Teknikprylar utvecklas ofta av män, istället för att utvecklas av dem vars verklighet det handlar om. På Christers önskelista står bland annat också ännu mer samverkan mellan KTH och näringslivet för att utveckla både forskningen och utbildningen till ömsesidigt gagn. 

– Jag håller helt med rektorn i hans tankar och visioner. Man utbildar ju inte i ett vakuum. Att göra KTH ännu mer känt globalt till exempel genom KTH:s alumner världen över är en annan viktig möjlighet för framtiden. 

Denise propagerar för mer tvärvetenskaplighet och ökad integration mellan de olika utbildningarna på KTH. 

– Att koppla ihop perspektiv från två olika områden kan skapa fantastiska uppfinningar – i stället för att alla tänker i sina banor. 

Andra visioner är till exempel en linbana mellan KTH och Albanova för att öka den lokala kommunikationen eller en ännu större satellit än den som studenter på KTH bygger just nu. 

– Kanske för att skicka till Venus, föreslår Christer. 

Denise verkar något mer jordnära och är inne på hur man ska utveckla den tredje uppgiften. 

– KTH måste berätta mer om vad som görs här – inte minst för studenterna som går här. 

Denise är labbass och måste springa i väg. Men innan dess beskriver hon – på begäran – raskt sin pappa i tre ord: 

– Envis, skön – ja det är ett bra ord, och hjälpsam. 

Christer bollar tillbaka direkt: – Fokuserad, ledarskapstalang och väldigt social. 

Far och dotter sprids över campus. Och fort går det.