Det talades sällan om konsumtionens betydelse för klimatet när Karin Bradley i början av 2000-talet skrev sin avhandling om hur man kan leva mer miljövänligt.

Då handlade diskussionen mest om energisnåla byggnader, att man skulle åka mindre bil och möjligen handla lite ekologiskt.

fakta om projekten

Mistra Sustainable Consumption – från nisch till mainstream” är ett forskningsprogram om hållbar konsumtion som finansieras av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning.
Programchefer är Karin Bradley och Åsa Svenfelt vid KTH.
Programmet drivs i samarbete med Lunds universitet, Chalmers och Göteborgs universitet. Även Sveriges Lantbruksuniversitet, Karolinska institutet och SCB deltar, liksom en rad företag inom matbranschen, möbel- och inredningsbranschen, turistbranschen samt myndigheter och organisationer.
Mistra har gett ett anslag på 45 miljoner och övriga aktörer bidrar tillsammans med 8 miljoner.

”Urban sharing – The rise of collaborative consumption and co-use of spaces” är ett forskningsprojekt som finansieras av Formas.
Det avslutas 2019 och leds av Karin Bradley.
Dokumentärfilmen ”Dela är det nya äga” har producerats inom projektet. Se filmen här

– Samtidigt visste man att varukonsumtionen står för en negativ miljöpåverkan framför allt i producentländerna, med ökade utsläpp, utarmning av icke-förnyelsebara resurser som mineraler och metaller och överanvändning av färskvatten, säger Karin Bradley, universitetslektor och forskare på Institutionen för samhällsplanering och miljö vid KTH.

Hon ville närma sig frågan på ett konstruktivt sätt.
– Hur gör man det attraktivt att leva på små resurser? Jag ville lägga fokus på vad som faktiskt går att göra. Det kändes särskilt viktigt för unga vuxna som annars mest får höra hur illa det står till.

Karin Bradley började forska om hållbar konsumtion och delningsekonomi i projektet
”Urban Sharing”. Hon åkte till London, Barcelona och Malmö för att studera framväxten av olika medborgarinitiativ för att dela varor och tjänster.

I dag finns mängder av tjänster för att låna, byta eller hyra ut varor.
Flera svenska städer har klädbibliotek, där man kan låna kläder på samma sätt som böcker.
Det finns ”maker spaces”; verkstadsliknande ställen där människor delar kunnande, verktyg och maskiner.

I de så kallade cykelköken som vuxit fram runt om i Sverige, går det att låna utrymme och verktyg för att själv laga sin cykel.
 – Det är exempel på gräsrotsdrivna, icke vinstdrivande verksamheter som bidrar till hållbar konsumtion, samtidigt som de är bra för den sociala gemenskapen, säger Karin Bradley.

fakta delningsekonomi och hållbar konsumtion

Delningsekonomi är en underutnyttjad resurs som används. Man hyr, delar eller lånar i stället för att äga själv.  

Hållbar konsumtion är konsumtion som är miljömässigt och socialt hållbar.
FN definierar den så här: Att kunna köpa det vi behöver för att tillgodose våra behov utan att äventyra framtida generationers möjligheter att tillgodose sina.

Det är inte bara miljömedvetenhet som lett fram till att delningsekonomin har växt. En förutsättning är ny teknik, säger Karin Bradley.

– Nu har vi geobaserade system på internet och säkra betalsystem. När det kom blev det lättare att våga göra transaktioner med främlingar.

I det nystartade forskningsprogrammet ”Sustainable Consumption – från nisch till mainstream” ska hon och hennes kollegor utforska vad som krävs för en omställning till mer hållbara konsumtionsmönster i Sverige.

Vad kan göras för att det som är bra för miljön ska bli det självklara, lättillgängliga valet?
Karin Bradley vill se mer agerande från politiker och samhälle.
– Det räcker inte med att informera om bra miljöval. Det behövs en kraftfull politik med lagstiftning, ekonomiska styrmedel och information i kombination. Omställningen behöver drivas av politiken men också av näringsliv, organisationer och medborgare.

I väntan på ökad politisk styrning kan vi som individer bidra.
– Ibland kan man tänka att det inte spelar någon roll vad man själv gör så länge politikerna inte agerar tillräckligt. Men det lilla du gör bidrar till en normförskjutning.

– Som medborgare behöver vi visa politikerna att vi är villiga att ändra vårt sätt att leva. Då kommer de att våga.

Karin Bradley och hennes kollegor har med hjälp av en webbenkät samlat in 700 olika exempel på vad människor ser som hållbart när det gäller mat, inredning och semestrande.  

Resor kan göras med tåg och man kan stanna längre på resmålen eller göra sådant som att jobba på en ekologisk lantgård under semestern.
 
Möbler kan skapas av återvunnet material eller repareras. Det finns också en trend att bo i minimala hus, ”tiny houses” som gör att det inte finns plats för så mycket möbler och prylar.

Mat kan vara mer växtbaserad, restprodukter tas tillvara bättre och insekter är en bra proteinkälla.
Mataffärer kan placera vegetarisk mat så att den blir lätt att välja.
Man kan odla grönsaker själv och äta mindre överlag.

– En av de bästa sakerna man kan göra är faktiskt att äta en mindre mängd mat. Det skulle vi komma ganska långt med. För volymerna har ökat, inte bara när det gäller matsvinn, kommenterar Karin Bradley.

Forskarna har också hållit workshops med grupper som mer sällan kommer till tals när det gäller miljöfrågor: pensionärer i Ljusdal och nyanlända kvinnor från Mellanöstern.

De insamlade exemplen ska sedan utvärderas. Vad ger de för effekt?
– Vissa saker vet vi redan, som att tåg ger mindre utsläpp än flyg. Men är det hållbart att semestra med en elbil? Det beror på vad man jämför med.

Något som till att börja med är hållbart kan också förändras på sikt.
Airbnb började med att lägenheter som stod tomma användes av någon som hade behov av tillfälligt boende. När intresset för plattformen ökade fanns det de som använde sina bostäder enkom för att hyra ut till turister.

– Många städer har fått problem med stigande hyror och bostadsbrist för lokalbefolkningen. I slutänden blir det kanske vare sig socialt eller miljömässigt hållbart, eftersom Airbnb leder till ökat resande.

– Fast det finns städer som försöker komma åt avigsidorna. Amsterdam har till exempel begränsat antalet dagar per år som man får hyra ut.

LÄS MER Vattenbrist väntar i städer

När forskarna har utvärderat vad som verkligen kan ses som hållbart är nästa steg att undersöka hur det kan spridas det till större grupper.

– Vi ska titta på styrmedel för att göra tågresor till ett verkligt alternativ till flyg. Smidigare bokningssystem för resor mellan länder kan vara ett sätt.

Ett område som Karin Bradley själv är intresserad av att utforska, i samarbete med några kommuner, är reparationsverkstäder för möbler och inredning där man kan ta del av andras kunnande.
Tanken är att underlätta för medborgare som vill reparera befintliga varor i stället för att köpa nya.

Våra konsumtionsvanor om tio år

– En del kommuner har börjat experimentera med återvinningscentraler som blir som en hub för hållbar konsumtion. Man kan ta något som har slängts, för att laga eller göra om så att det blir mer personligt.
 
För kommunerna är vinsten också att de kan skapa goda offentliga rum, något som ingår i deras uppdrag.

– Det kan bli mötesplatser där människor kan leka, skapa, göra saker tillsammans, i stället för att bara vara passiva konsumenter.

 Hur tror du att våra konsumtionsvanor kommer att se ut om tio, femton år?
– Då hoppas jag att människor inte kommer att ses som udda för att de lever på små resurser och semestrar i närområdet. Och att man ser att det är roligt och meningsfullt att dela på resurserna.