Hanna Metsis

Ålder: 29 år
Bor: Kungsholmen
Bakgrund: Masterexamen i Marketing and Media Management, Handelshögskolan i Stockholm, studier i juridik, brevsvarare på Socialdepartementet, kommunikatör/projektledare på L’Oréal Baltic, Carnaby Solutions och Microsoft samt för Geek Girl Meetup.
Gör nu: Projektledare och kommunikatör för Teklafestivalen.
Det betyder ordet feminism för mig: Feminism i en klassisk definition som kamp för kvinnors lika rättigheter ställer jag naturligtvis upp på. Men i Sverige i dag används ordet i en väldigt tydlig politisk kontext som gör att jag inte själv kallar mig feminist.

personligt

Gustav Amberg

Ålder: 58 år
Bor: Nacka
Bakgrund: Civilingenjör teknisk fysik, doktor och professor i strömningsmekanik vid KTH, skolchef på Skolan för Teknikvetenskap.
Gör nu: Vicerektor för fakultetsutveckling och jämställdhet på KTH, forskar i strömningsmekanik.
Det betyder ordet feminist för mig: Jag skriver självklart under på den allmänna definitionen av feminism. Sedan har jag också medan jag har sysslat med detta lärt mig att jämställdhet är en bred fråga som är komplex och sammanflätad med många andra samhällsfrågor.

Sedan den sista augusti i år är Hanna Metsis projektledare för Teklafestivalen, en prova-på teknikfest för tjejer mellan 11 och 18 år. Innan dess har hon bland annat arbetat på Microsoft och skaffat sig en master i Marketing och Media management.
Intresset för jämställdhet? I grunden handlar det om mänskliga rättigheter säger hon.

– Jag ser jämställdhet som en del av alla människors lika fri- och rättigheter. Möjligheten att forma sitt eget liv, oberoende av kön, har alltid varit en viktig fråga för mig eftersom jag är född i forna Sovjetunionen, där individens frihet var långt ifrån självklar.

När Gustav Amberg blev tillfrågad om att få ansvar för jämställdhetsarbetet på KTH frågade han sig inledningsvis varför.
Vid en presentation som ny vicerektor beskrev han sig själv som ”intresserad men okunnig” när det gällde ämnet jämställdhet. Varvid en kvinna kommenterade ”Jaha, här har vi ännu en man som fått ett uppdrag på grund av sin okunskap”.

Numera är han betydligt mer insatt i ämnet. Som vicerektor leder och samordnar han jämställdhetsarbetet på KTH, föreläser, och bloggar på KTHs hemsida, om jämställdhet.
– Jag tycker inte man kan tala om att utveckla KTH utan att utveckla jämställdheten. Att inte ta vara på alla medarbetares fulla kompetens är resursslöseri, säger han.

Teklafestivalen, som anordnades för första gången i våras, är ett exempel på initiativ för att få fler unga tjejer att intressera sig för, och våga sig på, tekniska ämnen och utbildningar. Under en heldag fick 200 tjejer bland annat testa robotprogrammering, speldesign, digital visualisering och musikproduktion.

– För killar finns det ofta flera ingångar till tekniken, kompisar och förebilder som väcker intresset. Det här handlar om att erbjuda tjejer en liknande möjlighet, förklarar Hanna Metsis.
Hon tror att den här typen av event fyller en viktig funktion – även om hon helst skulle se att de inte behövdes.

– Jag har fått frågan om det verkligen är bra med sådana här separatistiska, enkönade arrangemang. Och målsättningen är naturligtvis att de inte ska behövas. Den dagen Tekla blivit onödig är jag jättenöjd. Men där är vi inte idag.

Hanna Metsis har tidigare jobbat på ideell basis med ett liknande arrangemang, Geek Girl Meetup. Det vänder sig till kvinnor i alla åldrar som är intresserade av webb, digital kommunikation och affärsutveckling.

– Idén är att skapa sammanhang där man som tjej kan känna att man inte är ensam, att det finns en framtid för kvinnor inom tekniken.
För det är en sak att få fler tjejer att söka sig till tekniska utbildningar, påpekar Hanna Metsis. En annan att sedan också se till att kvinnor får likvärdiga möjligheter att arbeta och utvecklas inom teknikområdet.

– Precis, instämmer Gustav Amberg, det är problemet på KTH. Drygt 30 procent både av studenterna och av doktoranderna är tjejer. Men sedan tunnas antalet kvinnor ut. Medan männen anrikas uppåt.
Dessutom, konstaterar han, upplevs möjligheter och hinder olika beroende på från vilken utsiktspunkt man betraktar dem.

Vid en workshop som genomfördes på KTH för några år sedan blev stora skillnader i synen på de egna framtidsutsikterna tydliga.
Bland de etablerade forskarna som deltog såg de flesta av männen med trygg förtröstan fram mot sitt återstående yrkesliv, medan flera av kvinnorna i samma position uttryckte stor oro för hur de skulle klara sig. En oro som förvånade Gustav Amberg.
– Det var människor som jag betraktar som oerhört kompetenta, jag trodde inte de skulle känna sig oroliga.
 
På KTH finns ambitionen att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågorna på alla nivåer, från högsta ledningen till studenterna, säger Gustav Amberg.
Själv har han bland annat föreläsningar där han med egna exempel tar upp ett begrepp som homosocialitet, den samhörighetskänsla som leder till att män ofta föredrar andra män när det gäller att tillsätta chefer eller andra nyckelfunktioner.

– En klassisk reflektion är ju att yngre människor tror att det inte finns något problem, det där med jämställdheten är redan fixat och så blir de besvikna när de kommer ut på arbetsplatserna. Därför kan jag tycka att just begreppet homosocialitet är ganska bra att känna till.

Tekla och Geek Girl

Teklafestivalen som hölls i april 2015 kom till på initiativ av artisten Robyn, mottagare av KTHs Stora pris 2013. I ett samarbete mellan KTH och Robyn fick 200 tjejer gratis prova på bland annat robotprogrammering och spelvisualisering. Dagen avslutades med en konsert av Robyn. En ny Teklafestival kommer att anordnas våren 2016.
Geek Girl Metup är en deltagardriven konferens, med workshops och erfarenhetsutbyte för kvinnor som är intresserade av webb, kod och affärsutveckling. Under 2015 har Geek Girl konferenser hållits i bland annat Stockholm och Malmö. Men Geek Girl Metup är också ett internationellt nätverk och metups förekommer i flera länder.

Hanna Metsis ser tvivlande ut.
– Självklart behövs även strategier för hur man tar sig fram i icke jämställda miljöer. Men i utgångsläget tror jag tror ändå att det är bättre att kliva in på en arbetsplats med inställningen att ”det är klart att det är jämlikt” än att förutsätta att det kommer att bli en kamp.

Vad som behöver göras? Jättemycket, säger Hanna Metsis. Det behövs en medvetenhet på flera plan, inte bara de stora övergripande. Även detaljer som lätt förbises kan sända nog så viktiga signaler.
– Man kan till exempel ordna ett jättebra arrangemang om jämställdhet men sedan missa att alla tekniker som engageras är killar.

Men det handlar också om att se och uppmärksamma de framsteg som faktiskt gjorts och görs, påpekar både Hanna Metsis och Gustav Amberg. Det går framåt – om än långsamt.
– Förändring tar tid – att byta ut alla professorer på KTH, till exempel, tar 30-40 år. Men att den kvantitativa jämställdheten dröjer får man kanske ta om man åtminstone kan höja den kvalitativa jämställdheten, rensa luften från sexistiska kommentarer till exempel, säger Gustav Amberg.

Det är klart att det går framåt, instämmer Hanna Metsis. Det går ju till exempel inte längre att påstå att det inte finns några tjejer på KTH.
– En av mina första reflektioner när jag började jobba här var just – vad kul att det är så blandat här. Och det personliga mötet, att unga tjejer som deltagarna i Tekla-festivalen, får komma hit och se hur blandningen på campus verkligen är, det tror jag är jätteviktigt.