personligt

Peter Savolainen

Ålder: 48 år
Yrke: Lektor i evolutionär genetik på KTHs skola för Bioteknologi. Forskar om hundens ursprung och genetiska utveckling från vargen samt om kriminalteknisk analys.
Familj: Fru och två barn, 4 och 8 år.
Bor: På Södermalm
Bakgrund: Studier i bioteknologi på KTH. Doktorerade 1999 med en avhandling om metoder för analyser av mitokondriellt DNA och metodernas användning i forensiskt syfte samt för populationsstudier speciellt med inriktning på hundar och vargar. Post-doc på Max-Planck institutet i Leipzig.
Fritid: Tar hand om mina barn, läser och idrottar. Har tidigare tävlat i hastighetsåkning på skridskor, var med på junior-SM 1987 och tränar fortfarande. Nu har min dotter börjat åka skridskor också, att vi kan träna tillsammans gör det ännu roligare.
Läser mest faktaböcker. Historia är ju mitt stora intresse.  Så mycket skönlitteratur blir det inte, kanske någon deckare ibland. Och så har jag ett stort intresse för polisarbete, tittar gärna på Veckans brott.
Senast lästa bok: ”On the psychology of military incompetence”, som handlar om militära misstag, till exempel under Krimkriget. Det är psykologiskt intressant, man kan se paralleller till KI-skandalen, lite samma mekanismer – att folk inte vill se problem och att man mörkar saker.

fakta

Lästips och kontakt

Läs mer om Peter Savolainens forskning och kontaktuppgifter

Läs mer om forskningen vid SciLifeLab

Medan andra forskare placerat hundens urhem i Mellanöstern, Centralasien, eller möjligen på flera olika platser, har Peter Savolainen pekat ut en bestämd region i södra Östasien.
– Det finns starka belägg för att hundar i hela världen är ättlingar till vargar som domesticerades för 15 000 – 30 000 år sedan i Kina söder om Yangtsefloden och några angränsande områden.
 
Själv har han ingen hund, har aldrig haft någon heller. Däremot har Peter Savolainen ägnat nästan all sin forskning åt hundar.
Det är med genetiken som verktyg han har följt hundens spår tillbaka i historien.

Det som talar för hans tes att hundens urhem ligger i Sydostasien är att hundar därifrån representerar många fler olika DNA-typer än hundar från andra delar av världen.
– Ju bredare genetisk diversitet, desto närmare ursprunget räknar man med att en djurart befinner sig, förklarar han.

Peter Savolainen är lektor i evolutionär genetik vid KTH, knuten till SciLifeLab. De senaste 20 åren har han huvudsakligen forskat om hundens ursprung. Men naturvetenskap och genetik har länge fascinerat honom.
 
Intresserad av naturvetenskap blev Peter Savolainen redan som 6-åring, när han såg ”Vår fantastiska värld” med Arne Weise på TV, minns han. Genetiken upptäckte han på gymnasiet.
– Vi hade en fantastisk lärare i biologi och kemi som tog upp det här med genetik och DNA-teknik trots att det egentligen inte fanns med i kursplanen på den tiden.

Trots alla år av forskningsfokus på hunden har Peter Savolainen alltså inte någon egen hund. Inget annat husdjur heller för den delen.
– Hundar är trevliga djur, skulle jag ha ett husdjur skulle det nog vara en hund. Men man ska ha tid att ta hand om den ordentligt. Och så är jag lite allergisk, går jag en hel dag på en hundutställning börjar det klia i näsan.

Det var via kriminaltekniken som Peter Savolainen kom att intressera sig för hund-DNA. Han gjorde sitt examensarbete på Statens kriminaltekniska laboratorium (numera Nationellt forensiskt centrum) i Linköping.

Examensarbetet rörde analyser av mänskligt DNA. Men i samband med två uppmärksammade mord i slutet av 1980-talet ville polisen också ha hjälp med att analysera ett par hundhår.
För att klara det skapade Peter Savolainen en ny metod, speciellt utformad för analys av hundhår.

– Det behövdes också en DNA-databas att utgå från. Och en sådan fanns inte. Alltså fick jag börja med att bygga upp en. Jag åkte runt på utställningar och samlade in hundhår från 100 svenska hundar, berättar han.

Den nya databasen och analysmetoden blev Peter Savolainens första doktorandprojekt och ledde till fortsatt forskning.
I dag har hund-databasen vuxit rejält. Tillsammans med sin forskargrupp har Peter Savolainen samlat in DNA från mer än 3000 hundar från hela världen.

Han samarbetar bland annat med en grupp kinesiska forskare i Kunming, huvudstaden i Yunnan-provinsen som ligger just i det område Peter Savolainen pekat ut som hundens urhem.
– Kinesiska studenter och en forskare från min grupp har åkt runt på landsbygden däromkring och samlat in prover.

Själv har han aldrig varit i Kina, men planerar att resa dit för första gången senare under 2016.
– Jag har två barn som jag vill umgås med så mycket som möjligt, så jag har aldrig varit så road av att åka bort, förklarar han.

När det gäller arbetsstil och disciplin påstår han själv att han är trögstartad. Men i gengäld har han svårt att sluta när han väl kommit igång.
– Jag gillar att grotta ner mig. Det är kanske min styrka att jag är så grundlig.

Peter Savolainen undervisar i ämnet med glädje, skriver populärvetenskapliga artiklar och håller föreläsningar för allmänheten. I vår ska han bland annat föreläsa för svensk-kinesiska föreningen i Uppsala.
– Jag har en passion för att lära ut. Det kanske är någon lärar-gen jag ärvt från mina föräldrar.

Jag var minst lika intresserad av historia som av naturvetenskap, men insåg att jobb-tillfällena som historiker var få. Av en lycklig slump jobbar jag nu ändå med historia – fast med naturvetenskapen som verktyg.

peter savolainen

Då och då får han frågan om vilken hundras som är vargens närmaste släkting.
Men det där med hundraser, påpekar Peter Savolainen, är ett ganska sent, europeiskt påfund som inte har särskilt mycket att göra med närheten till ursprunget.

En liten pekineser-hund kan vara lika nära besläktad med vargen som en stor schäfer.
Och det är egentligen först de senaste hundra årens avel som gett upphov till den stora mängden av hundraser som finns i dag.

– På hundra år har man genom intensiv avel fått fram skillnader som i naturen skulle ta flera miljoner år att utveckla.
Utvecklingen från hjälpligt domesticerad varg till tamhund ligger tidsmässigt någonstans mitt emellan den långsamma, helt naturliga evolutionen och intensiv-avelns snabbspår.

Bland varg-ättlingarna skedde en långsam utgallring som generation för generation anpassade dem bättre till livet hos människorna.
Vargar med de mest lämpliga anlagen överlevde längre, fick fler chanser att fortplanta sig och att föra sina gener vidare.

För ungefär 15 000 år sedan hade varg-ättlingarnas DNA-profil förändrats så mycket att den i stort sett motsvarade dagens tamhund.
När människor sökte sig till nya jaktmarker och bördigare jordar tog de hundarna med sig. På så sätt spreds de domesticerade vargarnas ättlingar över världen.

– Hunden var vårt första tamdjur, före kor och grisar, och har följt oss till alla kontinenter. Hundens historia är en del av människans historia. Och ju mer detaljer vi får fram, ju närmare vi kommer de människor som en gång tämjde vargen desto roligare blir den här forskningen, säger Peter Savolainen.