När president Obama besökte Stockholm i höstas stängdes stora delar av city av från trafik. Många överraskades av hur tyst och trevligt det blev, konstaterar Alexander Ståhle, och spår att vi kommer att se fler liknande situationer, med målet att kraftigt begränsa bilismen i staden.

– Ju bättre staden fungerar som en mötesplats, desto bättre fungerar tillväxt och utveckling. I dag ifrågasätter allt fler slentrianmässigt fattade beslut som gjort att bilismen prioriterats framför människan, säger han.

När människor sätter sig i en bil kopplas de bort från allt som får individen att bli lyckligare.

Alexander Ståhle

Många studsar spontant bakåt av blotta tanken på ett liv utan bil – ett tecken på hur vi de senaste 50 åren har byggt fast oss i en trafikstruktur som tvingar oss att köra bil.

– Vi är kognitivt präglade av bilismen. Tänk på hur vi stannar upp för att vänta på grön gubbe, eller tvingas gå i gångtunnlar när vi är ute på promenad. Det är tydligt inskrivet i vår miljö att du som går är inte prioriterad, utan här är det bilarna som har företräde, säger Alexander Ståhle.

Internationella studier visar att stadsmiljöer som skapar bra mö- tesplatser, och är inbjudande för en mångfald av människor i olika åldrar, också har bättre förutsättningar för jobbskapande och ekonomisk utveckling, menar han.

– När människor sätter sig i en bil kopplas de bort från allt som får samhället att utvecklas och som får individen att bli lyckligare. En person som sitter i en bil kan varken jobba, syssla med fritidsintressen eller träffa sina barn, säger Alexander Ståhle.

Idag är bilismen starkt inskriven i stadens struktur och kultur, menar han.

– Men vi lever i ett växande kunskapssamhälle där utvecklingen drivs av möten mellan människor.

Därför är det inte bilens negativa miljöpåverkan som blir dess fallrep, utan kombinationen av marknadens krav på tillväxt, och vår egen önskan om högre livskvalitet.

– Livskvaliteten kommer från en handlings- och valfrihet, där inte bilberoendet har någon plats. Har du möjligheten att välja något annat än bilen för att förflytta dig, så är det en frihet, och då blir bilberoendet ett problem.

Och en förändring kan komma fortare än vi tror, menar Alexander Ståhle. I dag talar allt fler stads- och trafikplanerare, men även politiker, om framtidens städer som promenad– eller kunskapsstäder. Samtidigt växer gräsrotsrörelser upp ur tankar kring allas rätt till det offentliga rummet.

– Det är tankar som liknar ursprunget till ”Reclaim the streets”- rörelsen under 1990-talet. Nu tog den rörelsen en annan inriktning, men den handlade i början om allas rätt till det offentliga rummet.

I USA kallas rörelsen tactical urbanism och där tar människor delar av det offentliga rummet i anspråk för att odla, skapa lekplatser för barnen eller arrangera festivaler. Sverige rymmer även en rad exempel (se faktaruta).

Stadens anpassning till bilismen är en ännu mer akut fråga i utvecklingsländer än i Sverige, menar Alexander Ståhle, och nämner Bogota i Colombia som exempel.

– Där står man inför valet att bygga stora motorvägar för biltrafik, eller att dra spårvägar ut till slumområden för att skapa tillgänglighet för de fattiga. Det kan inte vara rimligt att bygga upp en stad som exkluderar rörlighet och tillgänglighet för de sämst ställda.

Röster om framtidens stad

Alexander Ståhle leder forskningsprojektet Post Card Urbanism, som drivits genom crowdsourcing, en metod att söka lösningar på problem genom att bjuda in många parter. Här finns röster från forskare, trafikplanerare och den breda allmänheten, och materialet ska ligga till grund för en rad framtidsscenarier som ska visualiseras runt om i Stockholm.

Läs om projektet: www.postcardurbanism.net