fakta

Mikael Karlsson

Yrke: Filosofie doktor i miljö- och energisystem, forskare på KTH och på Södertörns högskola. Undervisar i miljöfrågor. Konsult för miljöutredningar vid 2050 AB.
Ålder: 47 år
Bor: I Björkhagen, Stockholm
Familj: Fru och två barn
Bakgrund: Ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen 2002-2014. Har varit ordförande i Kemikaliesekretariatet, samt medverkat i flera stora forskningsprojekt om kemikaliehantering och havsmiljöfrågor. Agronom, disputerade i Karlstad 2005 med en avhandling om hantering av komplexa miljörisker.
Aktuella uppdrag: En rad expert- och styrelseuppdrag för regeringen och vid EU-kommissionen, bland annat i Skogsstyrelsen, Kemikalieinspektionen och EU:s högnivågrupp för energiintensiv industri. Sedan 2005 ordförande i European Environmental Bureau, Europas största miljöorganisation med omkring 150 medlemsorganisationer.
Fritid: Mycket friluftsliv, springer och åker skidor. Läser mycket, mest skönlitteratur, nu bland annat Gilead av Marilynne Robinson och Mayas dagbok av Isabel Allende.

fakta

Mind the Gap

Projektet syftar till att: utforska varför Sveriges miljömål inte uppnås i tid - utreda vilka störningar som hindrar åtgärdsförslag från att omsättas i politiska beslut och handling.
Tidsram: Projektet startade 2015 och ska avslutas under 2017.
Forskningsledare: Karin Edvardsson Björnberg, KTH
Övriga seniora forskare: Mikael Karlsson och Sven-Ove Hansson vid KTH, samt Michael Gilek, Södertörns högskola.
Se Mikael Karlssons öppna föreläsning från september 2016, om varför det tar så lång tid att uppfylla miljömålen här.

En okänd svamp äter vi inte, men ett okänt kemiskt ämne kan användas i leksaker – ända tills någon bevisar att det är förenat med oacceptabla risker.

Och den som förespråkar klimatåtgärder avkrävs noggranna kostnadskalkyler och bevis för att åtgärderna är lönsamma, påpekar Mikael Karlsson.
Han tycker att beviskravet i bägge fallen behöver kompletteras med det omvända.

– Testa så långt som möjligt att kemikalien är ofarlig innan den får användas. Och bevisa att det är samhällsekonomiskt lönsamt att inte vidta klimatåtgärder.

För i verkligheten, menar han i en KTH-rapport om klimatekonomi från förra året, riskerar notan för uteblivna eller alltför sena åtgärder att bli dyr – betydligt dyrare än vad det hade kostat att göra något åt problemen.

Mikael Karlsson har varit engagerad i miljöfrågor ända sedan gymnasieåren i Karlstad, bland annat som ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen.

Som forskare har han medverkat i flera forskningsprojekt som berört reglering och lagstiftning på miljöområdet.
Han har också arbetat med statliga utredningar på miljöområdet, bland annat om miljöbalken och kemikaliepolitiken.

I projektet Mind the Gap strävar han, tillsammans med forskarkollegorna Karin Edvardsson-Björnberg, Sven-Ove Hansson och Michael Gilek, efter att bena ut varför klimatarbetet går så trögt.
För trögt går det – även här i Sverige, trots goda ambitioner och högt ställda klimatmål.

Projektnamnet syftar just på avståndet mellan det faktiska hälsotillståndet för miljön, och de globala och nationella miljömålen.
 
– Av de 16 miljökvalitetsmål som den svenska riksdagen fastställt är det egentligen bara ett som verkar gå i mål på utsatt tid, och det gäller ozonskiktet, konstaterar Mikael Karlsson.

Varför verkar inte fler än ett av 16 miljökvalitetsmål kunna uppnås? Beror det på att vi inte vet vad som behöver göras för att uppnå målen?
Nej, säger Mikael Karlsson.


Men det faktum att
människan inte vetat tillräckligt om nya ämnen, arbetsmetoder och processer som tagits i bruk är en viktig orsak till många stora miljöproblems uppkomst.

– När freon introducerades 1928 visste man inte att det nya ämnet, som var så fantastiskt användbart, ett riktigt dundermedel, också hade förödande effekter på ozonskiktet, säger Mikael Karlsson.

– Och på 1950-talet kände folk i allmänhet inte till sambandet mellan den då snabbt ökande användningen av fossila bränslen och den globala uppvärmningen. Då var det inte så konstigt att folk reagerade långsamt när invändningar med tiden dök upp.

Men idag vet vi.
Vi vet att koldioxidutsläppen påverkar klimatet på lång sikt, vi känner till freonets inverkan på ozonskiktet, samt effekterna av miljögifter och övergödning.

Forskningen har kommit långt när det gäller att klarlägga orsaker och samband.  Det råder heller ingen brist på vetenskapligt underbyggda förslag på åtgärder.

– Hade exempelvis större delen av handlingsprogrammet Agenda 21 från FN-konferensen i Rio 1992 genomförts, så hade gapet varit betydligt mindre nu, säger Mikael Karlsson.

Det finns också framgångshistorier som visar att det är fullt möjligt att vrida utvecklingen åt rätt håll. En sådan är den om skyddet av ozonskiktet.

 

Någon gång mot slutet av våra liv kommer vi att återfå ett ozonskikt som det var innan vi började sprida ut spraygaser och annat som bröt ner det.

mikael karlsson

– Sedan mitten av 1980-talet har världssamfundet tagit sig an den frågan på allvar. Och det ser faktiskt ut som att det här, det kommer vi att klara av, säger Mikael Karlsson vidare.

– Någon gång mot slutet av våra liv kommer vi att återfå ett ozonskikt som det var innan vi började sprida ut spraygaser och annat som bröt ner det.

Ozonskiktet är också det positiva undantaget på den svenska listan över miljökvalitetsmål. Bedömningen är att ”vändpunkten för uttunning av ozonskiktet har nåtts och början på återväxten observeras” före år 2020.

För de övriga punkterna på listan ser det betydligt sämre ut.
Kommer havet att ha uppnått god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen till 2020?
Inte troligt.

Kommer halten av luftföroreningar att ha krupit ner under lågrisknivån för cancer eller riktvärden för påverkan av sjukdomar?
Förmodligen inte, även om utvecklingen på den punkten går åt rätt håll.

Varför omsätts inte alla goda förslag tillräckligt snabbt i handling?  
Att räkna hem nyttan av långsiktiga klimatsatsningar, där vinsten kanske inte blir uppenbar förrän om flera decennier, är förstås ingen enkel matematik att visa.
Men det kommer allt fler uppgifter som visar på en bred lönsamhet, förklarar Mikael Karlsson.

– I de 15 länder som släpper ut mest växthusgaser motsvarar kostnaderna för skador orsakade av luftföroreningarna hela 4 procent av BNP. Detta medan kostnaderna för klimatarbetet brukar anges runt enstaka procent av BNP.

– Vi behöver alltså inte ens räkna på utebliven klimatskada för att finna lönsamhet. Det är därför som den som motsätter sig åtgärder bör ges bevisbördan!

Mind the Gap-forskarna pekar på flera tänkbara hinder eller störningar som sinkar utvecklingen. Till exempel det faktum att vetenskapens bild av problem och lösningar missförstås, att forskarna är oense – eller påstås vara oense.

– Vetenskaplig konsensus är väldigt, väldigt viktig för att punktera myter och falska utsagor om exempelvis klimatfrågorna, säger Mikael Karlsson.

Klimatskeptiker, eller vetenskapsförnekare som Mikael Karlsson menar är en mer rättvisande beteckning, får visserligen inte särskilt stort utrymme i den svenska debatten.
Men globalt sett, och framförallt i USA, utgör de fortfarande ett hinder att räkna med.

Forskningsresultat kan också förfalskas, gömmas undan eller användas selektivt – uttolkare väljer att lyfta fram de resultat som bäst stämmer överens med den egna organisationens erfarenheter, uppfattningar och syften.

– I en rapport om bisfenol A i vattenledningsrör utgick Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket från två olika gränsvärden. Detta trots att de är myndigheter i samma land och skrev en gemensam rapport.

– Då blir det naturligtvis svårt, både för lagstiftarna och exempelvis företag som ska renovera hus, att veta vad som gäller.

Mikael Karlsson pekar också på den inbyggda trögheten i politiska beslutsprocesser som en påtaglig bromskloss.

– Politikerna har riggat sitt system så att man ofta tar med alla osäkerhetsfaktorer. Det gynnar ”business as usual”…

Förslag om förändringar, däremot, möts av hårda krav på bevisad nytta, kostnadseffektivitet och helgarderingar.
Krav som i praktiken ofta leder till handlingsförlamning i klimatpolitiken.

– När det gäller kostnadseffektivitet måste frågan ses i ett långsiktigt perspektiv. Vi ska inte bara plocka de lågt hängande frukterna, utan även de som hänger högre upp.

– Det är viktigt att beräkna kostnader. Men man måste också ställa frågan vad det kostar att inte göra något.