I text och bild betonas företagens framtida närvaro i tillväxtmarknader som Kina och Sydamerika. Miljardinvesteringar görs i såväl nya skogsplantager som massabruk. Skogens guld stavas inte längre nordisk gran eller tall utan eukalyptus.

Eukalyptus är i dag den volymmässigt sett viktigaste råvaran för pappers- och massaindustrin. En eukalyptusplantage i Brasilien är avverkningsbar efter sju år, vilket kan jämföras med de 70 år som den svenska skogen behöver för att nå tillräcklig höjd. Hittills har svensk skogsindustri varit tekniskt ledande, vilket har gett styrka i den internationella konkurrensen. Men även här växer omvärlden ikapp.

– De nya massabruk som uppförs i Asien och Sydamerika är framtiden. I dag är både råvaran och maskinerna billigare utanför Norden.

Nu börjar också maskinleverantörerna konkurrensutsättas kraftigare, inte minst från Kina, säger Mikael Lindström, professor och dekan för Skolan för Kemivetenskap på KTH. Svaret på konkurrensen är ett ökat teknikinnehåll i produkterna, tack vare ny kunskap. Kunskap som bara kan komma ur ett starkt vetenskapligt och tvärdisciplinärt samarbete, menar professor Lars Wågberg.

– I dag hittar du en infrastruktur på campus där vi alla har olika roller i arbetet tillsammans med bland andra Innventia och sp Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Vi är en viktig del i ett pussel, där vi alla är överens om att skogen är viktig för Sverige, säger han. På Lars Wågbergs skrivbord tronar några av de kunskapssprång som är resultatet av de senaste årens samarbete.

– Vi utgår ifrån cellulosans unika egenskaper. Att den är stark, att den tål tuffa miljöer eller att den går att nanostrukturera, säger han.

Flera av de möjliga tillämpningarna har redan visats, som antibakteriella fibrer med potentiell användning inom vården, till exempel i vuxenblöjor. Eller små cellulosakulor som kan fyllas med läkemedel och placeras lokalt under huden. Eller en aerogel som är ”superhydrofob men oleofil”, det vill säga som flyter på vatten, och suger upp olja.

Exemplen är många och alla har det gemensamt att de ser på skogen som en resurs för mycket mer än papper och energi.

– Det viktigaste är att doktoranderna får större materialfokus, och ges möjlighet att tänka på ett annat sätt när de är utexaminerade, säger Lars Wågberg.

Polymerteknologi har blivit ett mycket viktigt verktyg – ett nära samarbete med KTH:s avdelning för Ytbehandlingsteknik förklarar flera forskningsgenombrott.

– De kan skräddarsy helt nya polymerer, och vi bidrar samtidigt med vår spetskompetens inom cellulosa och fibrer. Resultatet kan användas bland annat som små mikro- eller nanoventiler, där du styr genomsläppligheten via temperaturförändringar. Lars Wågberg betonar att skogsindustrin som helhet fortfarande är livskraftig. Det är vissa segment inom skogsindustrin som står inför dramatiska förändringar.

– Vi kan ju inte rädda tidningspapperstillverkningen i Braviken, det är en uppgift för industrin. Det vi kan göra är att utbilda människor så de får rätt kompetens att förbättra dagens produkter, och att ta fram helt nya material, säger Lars Wågberg.

Vilken av de vitt skilda produkterna som snabbast blir verklighet återstår att se, och beror mycket på skogsindustrins intresse. Spetskompetensen finns fortfarande på hemmaplan för svensk industri, men det behövs ytterligare satsningar för att behålla dagens framskjutna position, menar Mikael Lindström.

– Vår uppgift är att ta fram ny kunskap och att visa nya funktioner med nya material. Men det krävs en utveckling hos industrin där de tar över och utvecklar denna kunskap.

Satsningar som Wallenberg Wood Science Center (se separat artikel) är avgörande för att ta de stora kliv som krävs, menar Mikael Lindström.

– På kort sikt går det att göra vissa insatser för att minska produktionskostnader och förbättra produktegenskaperna. Men för att ta stora kliv behöver vi arbeta tvärdisciplinärt och få in fler kompetenser i arbetet, säger han.

Det gäller inte minst kompetensen att förädla ny kunskap till produkter.

– Att ta fram ny kunskap och utveckla den till potentiella produkter är en sak – sedan behövs också kompetens för att kommersialisera den. Men jag är mycket optimistisk när jag ser tillbaka på vad vi har åstadkommit de senaste åren, säger Mikael Lindström.

Burkar och möbler av papper

När nya kompositmaterial baserade på pappersmassa blandas med nytänkande och vågad design blir det mesta möjligt. Forskningsinstitutet Innventia på KTH Campus går i bräschen när papper får nya funktioner.

Nyligen prisbelönades en självöppnande livsmedelsförpackning som är ett resultat av samarbetet mellan designbyrån Tomorrow Machine och materialforskare vid Innventia.

Tidigare samarbetade Innventia med den internationellt kända arkitektbyrån Claesson Koivisto Runes, och resultatet blev den färgglada barnstolen Parupu: stolen som var staplingsbar och tålde en tyngd på 70 kilo. Stolen formgjöts i ett kompositmaterial baserat på pappersmassa och bioplasten PLA, och materialet i sig är resultatet av ett forskningssamarbete mellan KTH, Innventia och skogsbolaget Södra.

Stolen Parupu visade sig bli för dyr vid tillverkningen för att nå butik, men numera marknadsförs en lampa av samma material, även den signerad Claesson Koivisto Runes.

Pappersfibrer som släcker eld

Släpp föreställningen om att cellulosan från skogen bara kan användas till papper. På nanonivå, i form av cellulosafibriller, kan den förnyelsebara råvaran bland annat användas för att brandsäkra våra bostäder.

Nanocellulosa är det material som skapas när vedfibrer sönderdelas i fibriller. Materialet kan bland annat användas för att ge exceptionellt starkt papper, men även skräddarsys till andra egenskaper. Genom att blanda fibriller med den brandtåliga montmorillonit-leran har forskarna skapat ett material som inte brinner, trots att det är gjort av samma råmaterial som papper.

– Vi tror också att vi kommer att kunna modifiera fibrillerna så att de kan släcka ut eventuella lågor som uppkommer. Vid en brand kan de då släppa ifrån sig ämnen som tränger undan syret och släcker elden, säger Lars Wågberg.

Det brandtåliga materialet skulle kunna läggas som ett brandskyddande lager på gipsskivor, eller bli basen i helt nya byggnadsmaterial.

Professor Lars Wågberg har i detta projekt samarbetat med forskare från Stockholms universitet, samt med amerikanska forskare som är pionjärer inom området brandtåliga material.

Text 
Magnus Pahlén Trogen
Foto 
Anders Westerberg