Lars Marcus leder forskargruppen Spatial analys och design, med målet att öka förståelsen för stadsrummets betydelse i segregerade miljöer, och att visa hur stadsbyggandet kan bidra till minskad segregering.

– Vad jag gör på en viss plats är väldigt beroende av den platsens läge i förhållande till andra platser eller gator. Helt avgörande för att få till mer integrerade områden är att människor rör sig både in och ut ur dem, säger Lars Marcus.

Ett exempel är Östbergahöjden, Stockholms kanske mest isolerade stadsdel trots att den bara ligger några kilometer från Årsta. Här är inte ens två av tio personer som rör sig i området besökande utifrån.

– Då förstår man att den som inte arbetar eller går i skola någon annanstans lätt blir isolerad från omvärlden, säger Lars Marcus.

Han anser att dagens stadslandskap i förorterna, där varje stadsdel i princip ska bära sig själv vad gäller service och handel, är ohållbar. Befolkningsunderlaget räcker helt enkelt inte till med dagens ändrade köpvanor när allt fler vill göra många inköp samtidigt.

– Genom att knyta ihop och skapa mer direkta samband mellan flera stadsdelar i stadens ytterområden skapar vi större underlag för både kommersiell och offentlig service vilket bidrar till ökad integration. I Stockholms innerstad har till exempel varje större stadsdel sitt eget centrum som fungerar som en knutpunkt.

Hur skapar man då dessa samband?
– Jo, det handlar både om att knyta ihop stadsdelarna med stora sammanbindande gator, cykelvägar och bilstråk. Och att bygga nya bostäder och arbetsplatser i de många orörda grönområdena mellan dessa, i stället för att förtäta inne i områdena.

– Det måste helt enkelt bli lättare att ta sig mellan olika stadsdelar. I dag är oftast tunnelbanan det enda sättet.

Genom att bebygga vissa gröna ytor med lägre kvaliteter kan vi dessutom få fler områden som är mer högkvalitativa för både människor och ekologi, anser Lars Marcus.

Lars Marcus

Lars Marcus

– Många av grönområdena i ytterstaden används i väldigt liten utsträckning beroende på att de är svåra att ta sig till, vissa är helt omringade av trafikleder.

Lars Marcus ser framför sig områden som fler människor får närmare till och lättare att nå för exempelvis picknick och fotbollsspel. Samtidigt bidrar grönområdena till att trygga den biologiska mångfalden i staden. Även i innerstaden finns stor utvecklingspotential.

– Som exempel är Valhallavägen i Stockholm med sitt stora antal lindar ett av stadens mest fantastiska livsrum, men med låg biodiversitet. Genom att plantera mer varierat skulle gatan både få ökad artrikedom och kunna fungera som spridningskorridor mellan Gärdet, Nationalstadsparken och flera andra av stadens parker.