Personligt

Rebecca Staffas

Ålder: 21 år.

Gör: Läser 4:e året på Teknisk fysik, har valt matematik som inriktning på mastern. Arbetar som domare i innebandy och som övnings­assistent på KTH.

Familj: Föräldrar, två syskon och pojkvän.

Fritidsintressen: Innebandy, läser mycket fantasy. Är också mycket aktiv i sektionsarbetet.

Personligt

Rune Jonasson

Ålder: 89 år.

Gör: Pensionerad teknisk fysiker och läkare med klinisk fysiologi som specialitet. Arbetade fram till pensioneringen på Thoraxkliniken på Karolinska sjukhuset.

Familj: Hustrun Kerstin, pensionerad sjuksköterska. Arbetade under Koreakriget vid svenska fältsjukhuset i Pusan i Sydkorea.

Fritidsintressen: Läser mycket, memoarer, biografier och historia. Medlem i KTH-X.

År 1944 rasade andra världskriget i Europa. Sovjetunionens bomber föll över Helsingfors. Tyskland ockuperade Ungern, och de allierade landsteg i Normandie.

Det året togs 12 sökande in i årskurs ett på Teknisk fysik. De flesta kom, liksom Rune Jonasson som är uppvuxen i Ludvika, från andra orter och bodde inackorderade i Stockholm.

 

Att ha egen lägenhet – det fanns inte på den tiden.

Rune Jonasson

– Att ha egen lägenhet – det fanns inte på den tiden. Man hyrde ett rum någonstans och åt sina måltider, även frukost, ute på stan, berättar han.

Den hösten avskaffades statarsystemet i Sverige. Tidigare samma år hade också fattigvårds- och konkursstrecken för rösträtt slopats. Men Rune har inget minne av att han och hans kamrater särskilt ofta diskuterade politik eller andra samhällsfrågor.

– Nej. Man engagerade sig inte i kriget heller, trots att man kände av det genom ransoneringen till exempel. Man var helt inriktad på att ta sin examen.

Bland de 12 teknologerna i Runes årskurs fanns en tjej, Katarina Kraft. En pionjär som senare också blev Sveriges första kvinnliga teknologie doktor.
Rebecca Staffas, som började på KTH 2011, är inte lika ensam som tjej på utbildningen. Dessutom är det totalt sett betydligt fler studenter på Teknisk fysik numera.

– Jag tror vi var 120 personer i min årskurs från början, varav 17 procent var tjejer. Men tjejerna tenderar att vara mera aktiva så de syns mer, det ser ut som de är flera, förklarar Rebecca.

Själv är hon definitivt en av dessa aktiva tjejer, sitter i fysiksektionens styrelse och jobbar med utbildningsbevakning.

– Jätteroligt och jätteviktigt, tycker hon.

1940-talets teknologer hade föreläsningar varje dag inklusive lördagar, ibland även på kvällstid. Och möjligheterna att ta igen en missad föreläsning var små. Det fanns inte så mycket böcker och kompendier att tillgå, förklarar Rune Jonasson.

Förhållandet mellan lärare och studenter har också hunnit förändras en hel del. Att säga ”du” till sina professorer var otänkbart för den tidens studenter.

– Nej, man behandlade lärarna med respekt, man kom dem inte nära, säger Rune.

Studierna var så pass tidskrävande att få eller inga teknologer hann med att arbeta vid sidan om, fast många kanske skulle behövt det. För någon generell rätt till studiemedel fanns ju inte på den tiden påpekar Rune.

– Var fick ni pengar ifrån då? undrar Rebecca.

För de flesta var det nog mest lån hemifrån tror Rune. Men också besparingar från sommarjobb – själv arbetade han varje sommar och klarade sig ganska långt på de pengarna.

– Kanske hade man också mindre behov på den tiden. Man betalade sin hyra till hyrestanten, lite mat, och skulle man åka någonstans så var det cykel som gällde, säger han.

Bland Rebecca Staffas kurskamrater är det många som jobbar vid sidan om studierna – även om de flesta även tar studielån, påpekar hon. Själv klarar sig Rebecca utan lån, tack vare extraknäck som domare i innebandy och som övningsassistent på KTH.

Hon pluggar i genomsnitt 30 timmar i veckan – betydligt färre timmar än vad Rune ägnade åt studierna. Men det fanns inte heller så mycket annat som distraherade då, påpekar han. Ingen tv, inget internet och bara en radiokanal.

I gengäld har Rune inget minne av att han hade tentaångest eller kände sig stressad – ordet stress förekom för övrigt inte på den tiden, konstaterar han.

– Jo, jag är nog lite stressad ibland. Fast då tror jag ändå att jag är betydligt mindre stressad än många andra studenter, säger Rebecca.

Betydligt fler teknologer kommer i dag från Stockholmsområdet, och kan – eller är tvungna att – bo kvar hos föräldrarna. Det gjorde även Rebecca de första två åren på utbildningen. Nu bor hon ihop med sin pojkvän som har köpt en studentlägenhet.

Bland Runes positiva minnen från utbildningen finns en studieresa till England, i årskurs 4. Gudmund Borelius, den professor som startade Teknisk fysik, var reseledare. I hans sällskap fick Rune och hans kurskamrater möjlighet att besöka Oxford och Cambridge universitet, samt industrier i Birmingham och Manchester.

– Det var en upplevelse. Och vi blev så väl mottagna, det kändes som vi var de första som kom till England efter kriget.

Rebecca har svårare att välja ut något enskilt positivt minne – det är mer en stor samling av positiva minnen som poppar upp i hennes huvud säger hon.

– Det är fantastiskt bara att träffa så många likasinnade människor som är på samma våglängd. Och utbildningen är jätterolig. Det är nästan orättvist att jag får ägna all min tid åt något jag gillar så mycket.

Efter sin examen från KTH fick Rune Jonasson jobb på foa och arbetade i flera år med försvarsforskning. Senare skaffade han sig ytterligare en utbildning, till läkare.

Vad Rebecca Staffas vill jobba med när hon tagit sin examen? Det vet hon inte riktigt.

– Något kul – och svårt.

Rune Jonasson har tillsammans med hustrun donerat 70 miljoner kronor till KTH för inköp av medicinsk-teknisk utrustning, att användas i samarbete mellan KTH, KI och Karolinska sjukhuset. En mindre del har avsatts för ett forskarutbyte mellan KTH och universitetet KAIS I Sydkorea.